Den färska utredningen ger rekommendationer och presenterar bästa praxis för att främja den offentliga distributionsinfrastrukturen för personbilar och tung trafik som drivs med alternativa drivkrafter i kommunerna.
EU:s förordning om distributionsinfrastruktur om alternativa drivkrafter (AFIR) medför nationella skyldigheter för utvecklingen av distributionsinfrastrukturen. I kommunerna och stadsregionerna är det bra att beakta detta på förhand i utarbetandet av planer som gäller markanvändning, planläggning och trafik.
"Nu är rätt tid att planera utvidgningen av den offentliga laddningsinfrastrukturen som betjänar elektrifieringen av trafiken. Den offentliga distributionsinfrastrukturen genomförs marknadsdrivet i Finland, men på lokal nivå har kommunerna och regionerna en central roll i att möjliggöra den", säger Outi Ampuja, ledande sakkunnig vid Traficom.
I utredningen beskrivs bland annat faserna i processen för genomförande av distributionsinfrastrukturen samt exempel på avtalsmodeller och dimensionering av utrymmen för laddningsstationer som ska placeras i gaturummet. Fallstudier från utlandet och Finland finns med i utredningen.
”Många funderar på om man vid offentlig laddning, såsom gatuladdning som betjänar personbilar, borde satsa på långsam laddning eller snabb- och högeffektsladdning. Till exempel i Amsterdam ser man att högeffektsladdning kommer att bli vanligare. Långsam laddning kunde till exempel lämpa sig för motionsplatser, men det är bra att noggrant följa upp efterfrågan på långsam laddning", funderar Ampuja.
I slutet av oktober fanns det cirka 290 000 personbilar i trafik i Finland som drivs med alternativa drivkrafter, varav cirka 160 000 var laddhybridbilar och drygt 100 000 var bilar som helt drivs med el. Antalet eldrivna personbilar beräknas öka kraftigt i fortsättningen.
El håller på att bli en central drivkraft även i den tunga trafiken. Man förbereder sig på detta till exempel i förordningen om distributionsinfrastruktur, där kraven på elladdningsplatser för den tunga trafiken är större än kraven på tankningsplatser för väte eller gas.
I utredningen rekommenderas att elektrisk laddning för den tunga trafiken bör beaktas proaktivt i planläggningen, eftersom genomförandet av en laddningsplats kan ta 1–2 år. Detta inkluderar tillståndsärenden, byggande av infrastruktur på platsen och höjningen av elnätets kapacitet. Till exempel kan en stor del av tiden gå åt till att stärka elnätet. Utredningen innehåller även illustrationer som visar hur mycket utrymme en laddnings-plats för ett kombinationsfordon behöver.
Byggandet av den offentliga laddningsinfrastrukturen som betjänar den tunga trafiken har bara börjat i Finland. I nuläget finns endast ett fåtal laddningsstationer avsedda för tunga fordon i vårt land.
Utredningen har beställts av Transport- och kommunikationsverket Traficom och det riksomfattande nätverket för markanvändning, boende och trafikplanering, det vill säga MBT-nätverket. För utredningen intervjuades sju representanter för städer eller samkommuner samt två representanter för tjänsteproducenter. WSP Finland Oy genomförde utredningen.
Ytterligare information:
Outi Ampuja, ledande sakkunnig, outi.ampuja@traficom.fi, tfn 029 534 5241
Kati-Jasmin Kosonen, utvecklingschef, MBT-nätverket, kati-jasmin.kosonen@tampereenseutu.fi, tfn 040 195 2852